Björnholmen får enskild ägare

År 1760 inträder en avgörande förändring i öns historia. Då avstyckas Björnholmen nämligen från Häringe. Köpare var “Afsked. Jagt-Lieutenanten Dav. Cloos”, han kallas så i mera for­mel­la sam­man­hang, men annars bara löjtnant Cloos. Avskedad betydde enligt tidens språk­bruk, att man an­tingen tag­it avsked eller också beviljats pension från en tjänst.

Jaktlöjtnant syftar på att han varit befälhavare på tulljakten i Dalarö, och är alltså ett slags tjänste­titel. Cloos föddes den 20 december 1719, men därutöver har ingenting gått att få fram om hans tid­ig­are år. Vi vet inte var han var född, vilka hans föräldrar var, eller andra släkting­ar. Bara en notis “Lieutn. Sys­­ter” skymtar en gång fram. Han förekommer i arkiv­handlingar­na första gången 1753 då han upp­ges vara jakt­löjtnant på tulljakten i Dalarö, ensamstående ung­karl.

Vid samma tid, eller åtminstone från 1747 till 1754, fanns på Dalarö skans en Paul Wilhelm Cloos, tyg­skrivare. Han var gift med Christine Rosandrae, som titulerades baronessa, och de fick under den­na tid flera barn. Att David och Paul Cloos var släkt med varandra är väl tro­ligt, men heller inte be­vis­at. Likaså före­kommer i slutet av 1700 och början av 1800-talet i Väs­ter­haninge och även på Muskö olika personer med namnet Klos, Kloes, Cloes, skrivning­en var­ierar, bland dem en ryttare vid Härin­ge, en glasmästare bosatt vid Enbacken på Lång­garn, en torpare vid Ahludden under Häringe, med flera.

Även i Stockholm fanns, främst under senare delen av 1700-talet, ett antal personer med nam­net Cloos. Bland dessa kan noteras en Paul Wilhelm Cloos anställd i hovkapellet som an­dre violon­cel­list under åren 1788-1795, vidare en slussmästare Carl Fredrik Cloos, tillika husäga­re i Stads­gården, med flera.

Författarinnan Vivi Horn berättar i en bok om herrgårdsliv i början på 1800-talet på godset Spar­re­säter i Västergötland om en guvernant Jenny Cloos. Hon skall ha varit född i Stock­holm, men helt en­samstående och utan släktingar i livet. Osäkra indicier pekar mot att släkten kan ha invandrat från Hol­land, troligen under senare delen av 1600-talet. Något sammanhang mellan ovan nämnda per­so­ner och David Cloos har dock inte kunnat påvisas, utan vi få nöja oss med vad vi vet, näm­ligen att han vis­ta­des på Dalarö mellan 1753 och 1755. Under den tid­en eller möjligen tidigare, blir han be­kant med familjen Segerlund på Ar­bott­na.

Stadz Cammereraren Hr Carl Segerlund” som han kallas, köper Arbottna år 1750 av fri­her­re Axel M. Hummerhielm. 1752 köper han även Herrö av dåvarande ägaren Ruth. Seger­lund bosätter sig på Arbottna med sin hustru Charlotta Caman och barnen Maria Sophia född 1734 och Charlotta född 1746. Maria är giftasvuxen, löjtnant Cloos är ett lämpligt parti och bröl­lop­et står på Arbottna den 16 mars 1754.

Paret Cloos synes aldrig ha flyttat till Dalarö, eller ombord på tulljakten, utan stannar på Ar­bottna, och i april 1755 föds deras son. I dödboken finns för samma år antecknat “13 april Herr Jagt Lieutn. Dav. Kloes Son på Arbottna, nödöpt, och strax död”. Den torra notisen be­rättar om en tra­gedi för föräld­rar­na, de fick heller inte fler barn. På hösten samma år, den 28 november 1755, föds en syster till Maria Cloos, flickan döps till Jacobina. Ett sladdbarn som var 22 år yngre än sin syster. Denna Jacobina får vi anledning återkomma till längre fram. Cloos flyttar nu med hustrun till Vax­holm, och har där en tjänst som inspektör, förmodligen även den vid tullverket.

Den 27 mars 1757 inträffar emellertid en händelse som förändrar familjens liv. Dödboken har för den dagen noteringen “Handelskamrer Carl Segerlund på Arbotna blef om ottan i sin kam­mare af en gud­lös Man igenom Fönstret ihiälskuten”.

De närmare omständigheterna omkring mordet på kamrer Segerlund går tyvärr inte att utreda. I hä­rads­rättens arkiv återfinns ingenting, varken i lagtima eller urtima rättegångs­protokoll. Detta är dock inte så förvånande, ett så allvarligt brott som detta, som på den tiden medförde dödsstraff, hänsköts normalt till hovrätten för avgörande. Bekymret är att Svea hovrätts pro­tokoll för den här tiden, av­se­ende instämda brottmål, tyvärr förstördes vid branden i arkivet på Riddarholmen år 1802. Motiv, plan­läggning av dådet och annat liknande förblir höljt i dunkel. I dödboken för år 1757 står anteck­nat “Båtzm. Eric Örn, som tillika med E. Månsson afliw­ades för sitt mord på Stadz Camereraren Seger­lund”. Namnen är därigenom kända, men myck­et mer vet vi inte. Båtsman Örn var 47 år gam­mal och boende vid Örnstorp eller Mick­rums Båtsmansstuga som den då kallades. Änkan bodde kvar vid Örns­torp som inhyses hos den nye båtsmannen. Drängen Eric Månsson var 27 år, han skall enligt tra­ditionen ha arbetat som Segerlunds betjänt. Personliga motsättningar, be­roende på inbillade eller verk­liga oför­rätter, får väl förmodas ligga bakom dådet.

Även för Stockholms stad innebar händelsen vissa konsekvenser. Segerlund var som an­svar­ig för sta­dens bokföring den här tiden sysselsatt med att göra bokslut över räken­skaperna för de närmast före­gående åren. Det bokföringssystem som användes var tungrott och inveck­lat och svårt att av­sluta årsvis. Borgerskapet hade begärt en revision av räkenskaperna för att få en säkrare överblick av sta­dens finanser, detta arbete kom nu att fördröjas en tid framåt.

Cloos återvänder nu till Arbottna, där mycket är att ta hand om. Arv skall utskiftas, någon skall ta hand om egendomarna. Bland annat blir Cloos instämd till tinget hösten 1757 av en person vid namn Word. Cloos representerar sterbhuset, och tvisten gäller en häst, som man har förmodat hörde till går­den, men som Segerlund blott åtagit sig att vara fodervärd för. Till slut blir det så, att Cloos köper Herr­ö och Yxlö av sterbhuset för 65.000 daler kopparmynt, medan Arbottna försäljes till en fabrikör Westerberg.

Cloos bosätter sig på Herrö, men har måhända inte trivts där. Strax efter det att lagfart på köpet med­delats, tredje uppbud på köpekontraktet lämnas vid häradsrätten den 13 februari 1760, över­ens­kommer han med greve Carl Julius De la Gardie på Häringe om ett ägobyte. Ge­mensamt beser de Björnholmen, och värderar ön till 14 000 daler kopparmynt. I dagens pen­ning­värde kan denna sum­ma uppskattas till ungefär 330-350.000:-. Björnholmen ansågs inte alls lika värdefull som Herrön och Yx­lön, och De la Gardie måste lägga 51.000 daler kop­par­mynt emellan, för att Cloos skulle få tillbaka vad han betalt till sterbhuset.

Av detta utbetalades 30 193 d kmt kontant vid köpet, medan De la Gardie måste ordna ett bank­lån på resterande 20 907 d kmt. I köpekontraktet, som inlämnas till häradsrätten den 17 juni 1760, finns ock­så intaget en bestämmelse, att om Cloos senare skulle vilja sälja Björn­holm­en, skall den först hem­bju­das till De la Gardie eller hans arvingar för köpe­summan 14 000 d kmt. Denna bestämmelse kom dock aldrig att bli utnyttjad.

Hur mangårdsbyggnaden på Björnholmen såg ut vid den tiden då Cloos flyttar dit vet vi ingen­ting om, men man kan förmoda att den var en enkel stuga med torvtak, vilket var det van­ligaste på den tid­en. Det är väl inte så troligt att Cloos, och än mindre hustrun, som var van vid bättre för­håll­anden, vil­le nöja sig med att bo tillsammans med den som då brukade jor­den. Denne, den förut om­tala­de Pär Johansson, får troligen rätt omgående ge sig av med sin familj.

Cloos är nu i sina bästa år, 36 år gammal, hustrun är 27, han har tagit avsked ur tjänsten vid tull­ver­ket, och sköter själv under några år framåt sitt jordbruk med hjälp av drängar och pi­gor. Dessa av­löser va­randra efter ett eller två år, flera av dem var bara tonåringar. Under tiden på­börjar han tro­lig­en ett nytt och bättre bo­stads­hus åt sig, pengar fanns ju. Enligt senare upp­gift­er (bilagor till in­läm­nade handlingar vid härads­rätten) består mangårdsbyggnaden vid se­kel­skift­et 1800 av ”2ne stugor med Förstuga och Contoir emellan”, alltså en parstuga av på ort­en vanlig typ.

Denna bostad bör ha varit färdig 1766, för detta år inflyttar från Västerhaninge Mats Matsson med hus­t­ru Brita och 4 barn i åldern 6 till 10 år. Denna familj får förmodligen bo i det äldre huset. Vin­tern 1799-1800 omtalas nämligen i arkivhandlingarna ”en kammare nedan på går­den” där man kan över­natta vintertid, ett hus som alltså var försett med eldstad. Utan att det sålunda direkt utsägs, får man ändå uppfattningen, att det vid den tiden funnits två bostads­hus. Mats Matsson stannar i tre år, och av­löses av nya brukare, som inte heller de stannade mer än några är. Detta kan tyda på att de inte arren­de­rar jorden med arrendekontrakt, utan är anställda av Cloos som statdrängar. Efter Mats Matsson kom­mer sålunda Johan Åkerman i tre år, A. Ersson i tre år och Magnus Hagman i sju år.

David Cloos namnteckning

David Cloos

David och Maria Cloos bor inte helt ensamma i sitt nya hus, utan har även andra personer i hus­hål­let. 1765 kommer en flicka dit, hon heter Maria Lotta, och är 6 år. Åren 1772-74 finns där en yng­ling, Louis Lidberg, vidare ”Hr Lieutenantens Syster” med en marginalanteckning ”klen o. Siuk”.

Maria Cloos lillasyster Jacobina, som tidigare bott i Stockholm, flyttar dit 1782, hon är nu 27 år. Jaco­bina hade olyckan att vara något hämmad i sin utveckling, hon ansågs ha en sex­år­ings förstånd, men snäll och fog­lig, lätt att leda och övertala för den som hade hand med henne och för vilken hon hade förtroende. Hon är dock lättskrämd, och kan någon gång få ett våld­samt utbrott. Dessa förhåll­anden gör, att hon är bero­ende av andra människors tillsyn och om­vård­nad. Mest sysselsätts hon med strump­stickning, enklare söm­nad och andra lättare hus­hålls­ar­beten. Jacobina har som förmyn­dare sin kusin, en av den gustavianska epok­ens mest be­ty­dan­de arkitekter professor Erik Palmstedt. Palmstedts far hette Johan Palmstedt och var hov­mus­ik­er, hans mor Maria Segerlund var syster till stadskamrer Carl Segerlund och genom henne var Erik Palmstedt alltså kusin till Jacobina Seger­lund.

Erik Palmstedt, nu en fyrtioårig man, var den här tiden sysselsatt med inredningen av teater­tornet på Grips­holm. Tidigare hade Palmstedt utfört huvuddelen av ritningarna till Börshuset vid Stor­torg­et, och gjor­de se­na­re ritningar och utkast till flera stora byggnadsarbeten, bland an­nat om- och till­bygg­nader för Arv­furst­ens palats vid Gustaf Adolfs torg, och kom även att påbörja ett stort pro­jekt på uppdrag av Gustaf III gällande slotts­traktens ordnande med nya öppna platser, minnestempel, tea­ter, kyrka mm. Dessa planer stannade dock på ritbordet. Palm­stedt var mycket musikalisk, han var en god pianist och hade en tid varit organist i Rid­darholmskyrkan. I hans hem vid Svart­man­gatan i Gamla Stan träffades musikintresserade, var­ibland även Carl Mikael Bellman, som varit hans skolkamrat. Palmstedt dog år 1803, 62 år gammal.



Byst föreställande Palmstedt

Erik Palmstedt (byst av Jonas Forsslund)

Palmstedt hade hand om Jacobinas tillgångar, vilka uppgick till över 2 500 Rd banco, en inte obe­tyd­lig summa den tiden. Som jämförelse kan nämnas, att Björnholmen då torde ha haft ett saluvärde på bara hälften så mycket. Detta var gamla ärvda pengar, som insatts i Stockholms Justitie Collegi och För­myndare­kammare, och avkastningen skull trygga hennes framtida för­sörjning.

I jordbrukarstugan kommer 1780 en ny dräng, Mats Olsson, han stannar sedan på Björn­holm­en i nä­ra 20 år. 1785 gifter han sig med Anna Cajsa Wattz, som varit piga på gården re­dan under Mag­nus Hagmans tid. Mats Olsson är nu 31 år och Anna Cajsa 10 år yngre. De får till­sammans 3 barn, Olof, Maria och Anna. Löjtnant Cloos tillvaro på Björnholmen tycks ha va­rit lugn och utan större bekym­mer. Han är ekonomiskt oberoende, och deltar säkert i säll­skap­slivet med övriga stånds­per­soner på Muskö. Han är även anlitad i socknens ange­läg­en­het­er, och granskar och undertecknar kyr­koräken­ska­perna under ett antal år. Löjtnant Cloos dör på Björnholmen den 16 april 1793 av slag, 74 år gammal.

Bouppteckningen efter löjtnant Cloos förrättas av kyrkoherde Andreas Lodin i Väster­ha­nin­ge och notarie Thure Liebman den 23 september 1793, alltså mer än 5 månader efter döds­fall­et. Änkefru Cloos är svag och sjuklig, och har inte kunnat eller velat ta hand om kvar­låt­en­skap­en, varför kyrko­her­den vid sommar­tinget den 20 juni förordnas till förmyndare till­sam­mans med Liebman. Sam­tidigt får de av häradsrätten ett föreläggande att boupp­teck­ning­en skall vara utförd före september månads ut­gång.

Här framträder en efter ortens förhållanden ganska välbeställd man. I hushållet finns sålunda två sil­ver­bägare, flera silverskedar, kokkärl av koppar, tre dussin tenntallrikar, brännvins­flas­kor och glas. ”8 par äckta Thee Koppar”, tallrikar av engelskt porslin mm. Möblemanget om­fattar bland annat ett val­nötsskåp, speglar med förgylld ram, 12 läderklädda stolar, sängar med omhängen och liknan­de som nor­malt inte tillhör ett bondehem på den tiden. Vidare kan går­den föda två hästar, tre kor och en tjur, förutom får, svin och höns. För åkerbruket finns några enkla redskap, hövagn, två årder, vält och sladd samt två par kälkar för vinter­transport­er.

Fisket bedrevs med 6 siknät och 6 mörtnät, vidare har man halvparten i en långnot och en egen bo­not. För färd på sjön finns en storbåt och en liten båt, en roddsump och två ökstockar.

Bouppteckningen slutar på 662 Rd i tillgångar, vari fastigheten upptages till 450 Rd, samt 60 Rd i skulder, allt räknat i riksgäldssedlar.