Ett giftermål väcker uppseende

En av Lättströms drängar hette Pär Olsson, senare kallade han sig Sö­derholm. Han kommer att spela en viss roll i fortsättningen, och bör därför ges en närmare pre­sen­ta­tion. Pär Olsson föddes på en av gårdarna i byn Söderby i Västerhaninge den 4 september 1794 som son till Olof Persson och Anna Ersdotter. Olof Persson var född 1751 och hans far Pär Olofs­son 1724, båda var bönder vid Söderby i hela sitt liv. Släkten hade sålunda varit rotfast på samma plats under mån­ga år. Pär Olsson hade två äldre syskon, Greta och Olof. Av dessa övertar Olof jord­bruket i Sö­der­by, medan Greta flyttar till Muskö. Pär flyttar som dräng till Björn­holm­en vid årsskif­tet 1812-1813, han är nu 18 år gammal och stannar i två år. 1815 är han hemma igen, 1816 i Väst­nora och 1817 tillbaka på Björnholmen där han stannar till 1818. Dräng vid Sund 1819, vid Mick­rum 1820 och i Västerhaninge 1821. Som synes täta flytt­ning­ar, vilket var det vanliga på den tiden.

Pär Söderholm (bomärke)

1822 är han tillbaka på Björnholmen för tredje gången, men nu för att gifta sig med änkan An­na Cat­ha­rina Pehrsdotter, Olof Lättström hade nämligen dött den 10 februari 1821, enligt död­boken av stark bröstfeber, 55 år gammal. Enligt det tidigare inbördes testamentet, behåller änk­an nu Lätt­ströms del av Björnholmen jämte makarnas övriga tillgångar. Bouppteckningen slutar på 1549 Rd 15 sk, vari 1/8 mtl hemmansdel ingår med 666 Rd 32 sk. Från detta avräk­nas 800 Rd till Magnus Rundberg vid Älvs­nabben, varför nettobehållningen blir 749 Rd 15 sk. Troligen har man tänkt sig den ursprungliga skulden uppräknad med upplupen ränta och drar ifrån detta för att nedbringa boets behållning. I ma­kar­na Lättströms testamente till Lars Magnus Rundbergs för­mån står: ”l följa af detta gärde för­ord­nan­de upphör och försvinner den skuld vi gemensamt häfta före hos vår Svåger Sjötulls Wackt­mästa­ren Magn. Rundberg vid Elfsnabben, stor 500 Rd Banco så till Capital som intresse”. Enligt detta skulle det inte finnas någon skuld, men man har troligen resonerat som så, att intill dess Lars Magnus till­trätt arvet finns skulden kvar.

Söderholm och änkan gifter sig på Björnholmen vid midsommartiden, den 21 juni 1822, och bröl­lop­et vållar troligen en del uppståndelse i trakten. Prästen har antecknat den stora ålders­skillnad­en ”han 27 år hon 56”, en motsvarande notering förekommer inte någon annan gång i vigselboken.

Lars Magnus Rundberg hade ordnat med begravningen av sin morbror Olof Lättström ett drygt år tidigare. Troligen ansåg han nu att Söderholm var åtminstone moraliskt skyldig att ersätta honom för de kostnader han hade haft i samband med detta. Totalt uppgick dessa till 90 Rd och 6 rst, varav pas­tor Flodmark erhållit 15 Rd medan klockaren fått nöja sig med l Rd. Vidare kan noteras att till be­grav­ningen anskaffats 10 kannor och l stop bränn­vin, vilket till­sammans blir 27,3 liter. 1820-ta­lets dryckes­vanor var skrämmande annorlunda än nutidens.

Påstötningar om dessa 90 Rd var resultatlösa, för Söderholm var ingen god hushållare. Tvärt­om hade han skuldsatt sig på olika håll, bland annat till krögerskan Anna Lindgren vid Jord­bro krog där han intagit förtäring på kredit. Till sist tröttnar Rundberg och stämmer Söd­er­holm till tinget den 10 maj 1827. Målet drar ut över flera ting utan att kunna avgöras, tills Söd­er­holm under pågående tingsförhandlingar den 9 februari 1828 får bud om att hustrun An­na Catharina Pehrsdotter hastigt avlidit, i samband med detta lägger Rund­berg ner sin talan.