NYTT LAGA SKIFTE 1920

Efter att ha bott på Björnholmen några år ansökte Axel Levin om nytt laga skifte på alla ägor­na på Björnholmen.

Anledningen var att han ville ha i laga ordning fastställda gränser för sitt 1/8 mtl , d v s hälf­ten av Björnholmen. Som det nu var ägde han ena hälften av 1/8 mtl littera A och ena hälften av 1/8 mtl lit­tera B, medan Nils Segerstråle ägde den andra hälften av littera A och J.F. Pet­ters­son den andra häl­ften av littera B.

Gränsen mellan de båda halvorna av littera B var ej heller fastställd av ägodelningsrätten, utan gick tillbaka på den sämjodelning som skedde 1876 då Carlsson sålde hälften av sin fas­tighet littera B till apotekare Söderman. Levins avsikt var att genom denna förrättning få så­dana grän­ser utstakade, att hans 1/8 mtl också motsvarades av Björnholmens halva areal.

Förrättningen tog sin början den 13 juli 1920; delägarna samlades till sitt första samman­träde under ledning av lantmätare Georg Tillgren. Nils Segerstråle företräddes vid detta och följande samman­trä­den av Axel Rundberg genom fullmakt. Gode män var C. G. Andersson från Lång­garn och R. Hall­berg från Ribby, den senare ersattes vid följande sam­manträden av Carl Gustaf Jansson från Östra Vits­garn. Sedan några formella saker som upp­läsande av an­sök­ning, förord­nande, kungörelse om för­rättningen samt förrättnings­män­nens ojävighet blivit fastlagd, över­gick man till att studera kartan från förra laga skiftet 1863.

Vid besiktningen på marken konstaterades, att sedan 1863 hade en hel del odlingar företagits och en ny väg till ångbåtsbryggan anlagts. Man enades om att alla ägor skulle ingå i skiftet och att en ny kon­ceptkarta skulle upprättas med utgångspunkt från 1863 års karta men med de sedan dess inträffade för­ändringarna inritade.

De erforderliga uppmätningarna på marken samt kompletteringarna av kartan skulle utfö­ras under september månad, varför nästa sammanträde utsattes till den 19 oktober.

Vid detta sammanträde kunde lantmätaren bara meddela att de beslutade uppmätningarna och komp­letteringen av kartan skulle påbörjas omedelbart. Nästa sammanträde utsattes till den 4 november, och den dagen kunde konceptkartan läggas fram i fullständigt skick. Den efter kon­ceptet färdigställda kar­tan visas på nästa sida.

Några rågrannar ansågs inte nödvändigt att tillkalla. Därmed kunde graderingen av marken på­börjas.

De gamla principerna följdes, så att den bästa inrösningsjorden (tomt, trädgård, åker och slåt­ter­äng) åsattes graden l, den sämre l. l, l .2, l .3 o s v 2, 3, 4 o s v i förhållande till godhet och be­skaf­fenhet. Avrösningsjorden (skogs- och betesmark, backar, renar och vägar) grade­ra­des på lik­nande sätt, den bästa fick graden 6 och den sämre 7, 8, 9 o s v utan hänsyn till be­fint­lig el­ler sparad ståndskog.

Delägarna uppmanades att själva vara närvarande då förrättningsmännen utförde graderingen för att då kunna komma med erinringar eller lämna upplysningar. Graderingen beräknades vara utförd till den 18 november, då nästa sammanträde skulle ske.

Vid detta sammanträde var även Axel Tollén närvarande som representant för lägenheterna Väs­tergården nr l och 3. Dessa fanns nu inritade på kartan, och Tollén yrkade att i den kom­man­de hävde­förteckningen (dvs vem som ägde vad av alla de små ägofigurerna på kartan), Väster­gården skulle upptas särskilt som hans hävd.

Gemensamt ägt hade tidigare varit: alla befintliga vägar, brunnen i Källhagen och den inhäg­na­de mar­ken däromkring, notgården i Ladugårdsviken och sköthagen vid Båtsudden.

Detta ändrades nu så, att det kom att omfatta endast två punkter, dels en 3 meter bred väg från ång­båts­bryggan vid Kråkholmen förbi åkrarna vid Fimmersdal till mötet med vägen ned mot Djupviken och vidare förbi Norrviken och ut till stranden vid åkrarna i Norrvreten, dels en käll­plats om 8 meter i fyrkant omkring källan i Källhagen och en 3 meter bred väg därifrån ned till bryggan vid Ladu­gårds­viken.

Den på kartan utritade vägen intill stranden vid Norrvreten kom dock aldrig att anläggas. Fast det­ta inte utsägs i protokollet, får man anta att övriga befintliga vägar därigenom ansågs till­hö­ra den som i övrigt ägde marken. Västergården nr l och 3 medgavs dock rätt att använda be­fintliga vägar för att er­nå utfart mot ångbåtsbryggan.

De tidigare gemensamt ägda sköthagen och notgården tillföll nu Axel Levin, men de övriga del­ägar­na utlovades kompensation efter det slutliga utsättandet av rågångarna.

Den viktiga frågan om delningsgrunden och skiftesläggningen, eller enklare, var skulle rå­gång­ar­na gå, föranledde diskussioner mellan förrättningsmännen och delägarna.

Beträffande delningsgrunden enades man om att var och en behåller sin del av de gamla 1/8 mantalen, och sedan, inom dessa och mellan de respektive 1/16 mantalen ägorna fördelas ef­ter mantal. Lägen­heterna Västergården nr l och 3 ansågs dock såsom icke mantalssatt jord i del­nings­grunden böra ingå i Levins 1/8 mantal. För full rättvisa borde även åkermarken ingå, men detta skulle då leda till från­styck­ande av små åkerplättar, och gode männen avrådde be­stämt från något sådant, varför man enades om att alla gränsregleringar endast fick omfatta skogs­mark.

Vid skiftesläggningen enades man om att rågången mellan Petterssons och Segerstråles ägor skulle bibehållas och att Levin skulle av Petterssons skifte få ta en remsa skogsmark från Djup­viken och ös­ter om Fimmersdal ned till den norra stranden och från Segerstråles skifte en från­styckad utäga bestå­ende av skogsmark norr om åkrarna vid Norrvreten.

Förrättningsmännen gjorde en skiss på kartan med de tänkta rågångarna. Dessa godkändes av delägar­na, varpå förrättningsmännen till nästa dags sammanträde utförde en exakt areal­uträk­ning.

Denna dag, den 19 november, skedde utstakning av rågångar och rörläggning i närvaro av go­de män och delägare. Regleringen av gränserna gällde enbart själva marken, den skog som växte där måste Levin betala. Man överenskom om följande formulering: ”Den ståndskog, som fin­nes å den mark, som C. A. Levin erhåller av dels J. F. Pettersson och dels Nils Seger­strå­le skall uppräknas från 6 tum och däröver, samt uppskattas såsom famnved och beräknas till ett pris av 28 kronor per famn för Pettersson och 23:50 per famn för Segerstråle.”

Nästa sammanträde skedde den 10 december 1920. Fram till dess hade förrättningsmännen utfört värdering av ståndskogen och kunde nu framlägga följande resultat.

På Petterssons del uppskattades ståndskogen till 89 famnar till ett värde av 2.492:kr och på Se­ger­strå­les del till 42,75 famnar till ett värde av l .004:62 kr. Likvid för detta hade Levin att erlägga den 15 januari 1921, varefter marken fick tillträdas omedelbart.

Även rågångsgärdesgård uppfördes senare enligt den nya utstakningen, men underhölls aldrig och är numera försvunnen. Detta var sista punkten i laga skiftet, och förrättningen godkändes av ägodel­nings­rätten den 30 december 1921.


.

Karta över laga skiftet 1920


På kartan är de olika fastigheterna betecknade med littera A, B och C, men fick vid över­gång­en till nu använt system beteckningarna Björnholmen 1:7, 1:8 och 1:9. De tidigare av­styck­ade lägenheterna Västergården nr l och 3 betecknades Björnholmen l :4 och l :5, och den strax efter laga skiftet av­styck­ade lägenheten Västergården nr 2 kom att betecknas Björn­holm­en 1:10. Enligt uppmätningar vid skiftet innehåller de olika fastigheterna följande are­aler:

Gemensamt

Tomt och åker

Antal hektar


Äng

0,004


Avrösningsjord

0,001


Impediment



Total

0,005

Björnholmen 1:4

Tomt och åker

0,6924


Äng



Avrösningsjord



Impediment



Total

0,6924

Björnholmen 1:5

Tomt och åker

0,7125


Äng



Avrösningsjord



Impediment



Total

0,7125

Björnholmen 1:7

Tomt och åker

7,26


Äng

0,4060


Avrösningsjord

51,2610


Impediment

0,0050


Total

59,9300

Björnholmen 1:8

Tomt och åker

4,4160


Äng

0,4060


Avrösningsjord

30,9050


Impediment

0,0020


Total

35,7830

Björnholmen 1:9

Tomt och åker

3,6290


Äng

1,0760


Avrösningsjord

32,3160


Impediment

0,0040


Total

37,0250

Totalt för hela Björnholmen 133,7479 hektar.

Att Björnholmen 1:8 och 1:9, vardera 1/16 mtl, ej har samma areal förklaras av den åsatta grad­eringen av marken, där t ex skogsmarkens produktivitet kan variera avsevärt, varför jämk­ningar görs med stör­re areal för sämre mark. En översikt av ägareförhållandena för tiden mel­lan de båda laga skiftena visas på bilden nedan.

Översikt av ägareförhållandena för tiden mellan de båda laga skiftena.