INLEDNING

Föreliggande berättelse om ön Björnholmen bygger till väsentliga delar på uppgifter som häm­tats ur våra offentliga arkiv, men kan om man så vill ock­så ses som exempel på vad man med lite tid och tåla­mod på detta sätt kan leta fram.

Mycket har hämtats från domstolsprotokoll, berättelsen har kanske däri­gen­om fått en viss slag­sida, men å andra sidan är dessa protokoll relativt lättill­gängliga och där omtalas sedan län­ge bortglömda hän­delser. Vissa delar kom­mer dock från muntliga traditioner.

En av dessa, egentligen ursprunget till alltsammans, berättades i min barn­dom av fru Anna Lars­son på V. Vitsgarn. Hon var född och uppvuxen på Björnholmen, och enligt henne skulle där i gamla tider ha bott någon som hette Lättström, och före honom några gamla fröknar från Härin­ge.

Vetgirigheten vaknade, var detta allt man visste, och var det sant. Det visar sig att Lättström ha­de bott där, de gamla damerna också, alla var dock inte fröknar och veterligen ingen från Härin­ge. Men arkiven kan lämna fler upp­gifter än så.

Personuppgifterna från äldre tider är dock mycket knapphändiga. Kyrkböcker började föras i slutet av 1600-talet, grundat på riksdagsbeslut 1686, äldst är födelse- och dödböckerna. Noteringarna är knapp­händiga, sammanhang och släktförhållanden osäkra och svåra att få fram. För år 1694 finns t ex anteck­nat ”oächta Samuel”, född och död på Björnholmen detta år. Vem var han, vilka var hans föräl­drar? Vi få aldrig veta. Människor bli som skuggor i ett av­lägset förflutet.